Det stora i det lilla: En synnerligen liten storhet

För tre år sen hölls den sjätte i ordningen av Casual Gameplay Design Competition som då hade temat "Explore". Ett antal spel på temat, av varierande kvalitet, varav ett stack ut som något alldeles säreget. Small Worlds av David Shute. Traditionellt sett handlar utforskningsspel - eller "exploration games" som det överlag kallas - sällan om att utforska. Betydligt vanligare är att man ränner omkring för att leta skatter eller liknande, vilket gör att man per automatik får delar av utforskandet med, så att säga. Vad som gör att Small Worlds avviker från den normen - samt allt vad konventionella spelnormer heter över huvud taget - är att utforskandet får ett egenvärde som hela spelmekaniken utgår ifrån, vilket således utgör hela spelet.

Man tar sig an rollen som en tre pixlar hög röd rektangel. Trots sina ynka tre pixlar fyller denna rektangel en osedvanligt stor del av skärmen när spelet inleds, men i takt med att man utforskar det skuggade området runt omkring en så zoomar kameran ut och låter en ta del av en större värld. Och detta är vad spelet går ut på, att utforska och ta del av dessa små stora världar. Vad som knappast gör saken sämre är förstås de väldigt vackra, grovt pixlade landskap man rör sig i, ackompanjerad av ett mycket fint lågmält ljudspår. Även om den lilla premiss till handling som existerar - att fly oljudet för tystnad - är sekundär, fyller den en viss funktion som stämninghöjare.

Det är förstås givet att Small Worlds vann alla priser som var möjliga i denna tävling, och det står sig ännu som helt unikt och precis lika underbart varje gång. Spela här!