Filmreflektion: Peer Gynt

Här om veckan såg jag Peer Gynt (David Bradley, 1941). Bradley var bara 21 år när han gjorde denna film, och Charlton Heston i huvudrollen var ännu yngre när han här inledde sin karriär. Vidare är filmen en stumfilm, ackompanjerad av Griegs välkända programmusik. Detta är förstås fantastiskt på sitt sätt, musiken är utmärkt, men så värst hänförd blev jag ändå inte av filmen. Förutom av en scen, givetvis i Bergakungens sal. Turligt nog finns just denna scen att tillgå här på webben. Alla galna masker och den intensiva dansen korrelerar mycket väl med Grieg-stycket, och filmscenen som sådan blir både obehaglig och fascinerande. Även om filmen inte var så märkvärdig mer än att Heston var snygg, så kommer denna scen hänga med mig länge framöver. Se från och med 3:40 tills musiken tar slut, eller längre.