Jag har många svaga punkter som filmer kan spela på för att vinna min kärlek. En är förstås cyniska gubbar. Alla älskar väl egentligen bittra äldre herrar, och finner dem charmanta, och som sagt är jag inget undantag. Frank är en äldre herre, bitter och cynisk. Han är en hyllning till ensamheten och isoleringen, människokontakt har han inte mycket till övers för, bortsett från vid sina biblioteksbesök. Detta gör honom förstås ännu mer till en kuf, och givetvis en väldigt lättgillad sådan.
Nästa svaga punkt som bockas för är robotar. Alla älskar väl egentligen dem också, en robot har ju förmågan att spegla allt som går att älska i en människa, men genom att istället vara en robot blir det onåbart och något slags upphöjd drömfigur. Roboten som flyttar in hos Frank är underbar. Dess enda uppgift i världen är för Franks självförverkligande, och dess pragmatiska synsätt på saker och ting, och ytterst praktiska tillvägagångssätt för att uppnå sina mål är beundransvärda. Hade det varit en människa så hade det varit just den perfekta människan.
Jag har svårt att inte se Frank och Robot som de två sidorna av Marvin i Liftarens guide till galaxen där Frank gestaltar hans personlighet, och roboten blir förstås hans robotik. En väsentlig skillnad är förstås att de här är varandras umgänge. Roboten är dömd att alltid göra det bästa för Frank, och för Frank blir roboten en partner som ger honom livsgnistan tillbaks.
Det är ett väldigt fint drama, ganska roligt och skapligt lättsamt. Ändå väcks klassiska frågor om vad det innebär att vara människa, vilka förpliktelser och privilegier som automatiskt medförs, samt hur man skulle tänkas förhålla sig till en robot, när roboten är så lik människan, fast bättre på alla egentliga sätt.
Även om jag knappast är överrumplad över vad jag sett, eller ser filmen som något långt utöver det vanliga, så är det just den här typen av filmer jag älskar mest med dagens filmklimat. Udda, indiefilmer som ändå anspelar på att ha ett större värde, småproduktioner som multipliceras med sig själva för att uppnå sitt filmiska värde. Robot & Frank är på alla sätt och vis en sådan, speciell och väldigt härlig pärla till film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar