Tre spanjorers kärlek till De bestialiska

I går såg jag vad som för mig blev första Almodóvar-film, nämligen The Skin I Live In (La piel que habito, Pedro Almodóvar, 2011). Den var förstås uppenbar redan första gången jag såg en affisch för filmen, kopplingen till min gamla favoritfilm De bestialiska (Les yeux sans visage, Georges Franju, 1960), men när jag väl såg filmen såg jag ytterligare kopplingar och kom även att tänka på två andra filmer. Den ena var vad som kan anses vara den första spanska skräckfilmen, Den förskräcklige doktor Orlof (Gritos en la noche, Jesús Franco, 1962) som har i princip samma grundstomme till handling som De bestialiska, dock har jag inte sett den. Även hans film Faceless (Franco, 1987) ska vara starkt inspirerad av filmen (det kan man ana utifrån titeln. Slutligen kom jag även att tänka på fina Open Your Eyes (Abre los ojos, Alejandro Amenábar, 1997) där det framför allt är själva masken som är tydligt inspirerad av De bestialiska. Det blir i och för sig tydligare i Vanilla Sky (Cameron Crowe, 2001) där ögonbrynen är borta, men då försvinner min poäng. Denna poäng är alltså att alla efterföljande är spanjorer. Vad beror det på? Varför är det just spanjorer som tagit till sig det underverk De bestialiska utgör? Jag har ingen aning. Dock ska det sägas att åtminstone The Skin I Live In och Open Your Eyes är mycket värdiga efterföljare. Francos filmer har jag som sagt inte sett.